Jag har egenskaper som jag är mindre stolt över. Jag försöker att fila ner dem och att jobba bort dem men de sitter verkligen djupt rotat i mig. Jag skyller det delvis på mina föräldrar men kan även se det två generationer bort. Jag är en hoarder av rang! Jag älskar att samla på saker, gärna väldigt fina och dyra saker. Vad jag sen gör är att jag ställer dem på hyllan och låter dem sitta där långt och länge. Jag tar ner dem, tittar på dem, klämmer lite och ställer sen tillbaka dem. Såhär kan jag hålla på i flera år. Problemet är att som exempelvis skönhetsprodukter, speciellt naturliga/ekologiska, inte är riktigt anpassade för att sitta på hyllan. De är skapta för att användas och oftast har de ett bäst före datum också. Så nu har jag bestämt mig för att alla “fina” saker ska ner från hyllan. Jag gjorde en riktig rensning och slet upp alla förpackningar sådär fult och vårdslöst för att tvinga mig själv att använda dem. Men en produkt tog emot. Mitt fina Tata Harper Kit som jag köpte förra året i LA. Kan. Inte. Slänga. Men nu har jag iallafall plockat ur produkterna och ska försöka tvinga mig själv att använda slut på dem. Måste bara hitta ett riktigt fint tillfälle. Kanske efter semestern… Säg att det inte bara är jag som blir emotionell av att slänga saker?!

_____________________

I have a tendency that I’m not proud of. It runs in the family, my parents have it and even my grandparents have it. It’s called hoarding. I love buying and collecting pretty and expensive things that I then put on the shelf. I occasionally take them down, look at them and give them a squeeze but I never use them. This behaviour does not really suit organic beauty products, they are made to be used up preferably as soon as possible since a lot of them also have best before dates. So I decided to take everything down from the shelf. I tore all the pretty boxes and threw them in the bin to make sure that I can never put them back up again. But I have this one last box that I just can’t throw out. It’s my Tata Harper Kit that I bought last year in LA. But at least I have taken out all the products and I will really try to use them up. I just need to find a good occasion… Maybe after my holiday. Tell me that there is someone else out there that understands my feelings?! 

Vänster: 2012. Höger: 2015

Dagens flöde har bestått av Kvinnor, Kvinnor, Kvinnor. Med all rätt. Jag har läst många bra inlägg idag om kvinnor, för kvinnor, för gemenskap och jämlikhet. Alla röster lika viktiga. Några ord som dock fastnade lite djupare hos mig var något som Pernilla skrev. Om hur vi kvinnor tenderar att tänka lite snällare, drömma lite mindre och sträva lite kortare. Jag tänker på mig själv och vilken utveckling jag haft personlighetsmässigt. En extrovert, utåtriktad tjej i grundskolan och gymnasiet. En stark, kritisk röst som vågade ifrågasätta och som stod upp för orättvisor och personer som själva tappat sin röst. En röst som sakta började kvävas till att bli mild, inte tänka fullt så annorlunda och till att bli mer försiktig. Det är inte förrän nu när jag ser tillbaka på mina snart 10 år sen jag slutade skolan, när jag läser tillbaka i en blogg jag drev för flera år sen som jag ens ser skillnaden. Jag blir förundrad och förbannad över hur den rösten kvävts, blivit svagare. Den starka rösten. Jag har inget svar på vem som kvävt den. Kanske var det min första kvinnliga chef som inte gillade att jag presterade bättre än henne? Eller min första manliga chef som inte tyckte att jag skulle sträva så högt? Kanske mina närmsta tjejkompisar som fryste ut mig för att jag var lite annorlunda? Kanske blir man bara mjukare med åren? Jag har inget bra svar. Inget enkelt svar.

Frågan är komplex. Men svaret är egentligen enkelt. Vi måste alla, oavsett vad vi identifierar oss som, sträva efter att lyfta varandra. Lyfta oss själva. Och sluta kväva rösterna. Passande nog fick jag veta efter att jag skrev klart den här texten att årets tema är Be Bold For Change.

Idag blir det mobil-bloggande. Efter min korta avstickare till Gran Canaria hann jag inte mer än att landa på svensk mark innan jag blev dunder-förkyld, så jag har legat utslagen hela förra veckan. Jag vart ändå sjuk under rätt vecka för den här veckan händer det massor!

Idag exempelvis var jag på invigningen av nya Paradiset i Sickla och demade (står och berättar antar jag?) om Schmidts deodoranter. På plats fann även härliga Maya Nestorov och massa välbekanta ansikten kom och sa hej så tiden gick fort!

Nu ligger jag dock utslagen och lär väl somna på två röda när jag stänger ner mobilen, så helt hundra är man väl ännu inte. Har haft högfärdshosta och lock för öronen hela dagen. Åh bara jag blir bra till helgen för då händer något såå himla kul!

Den här veckan blir det tyvärr inga inlägg då jag har fullt upp på annat håll. Jag delar dock med mig när allt lugnar ned sig, så håll ut! Eller varför inte följa mig på Bloglovin, så missar ni inga nya inlägg?!

Förra veckan och även den här veckan har varit tuff. Rent generellt har jag en uppförsbacke framför mig nu på jobbet. Event, mässor, förhandlingar, förändringar. Nej, det är inte enkelt att driva eget. Och till på köpet så fick jag för mig att testa massa nya produkter. Inte smart. Det mesta har floppat så efter helgen var jag glad att testperioden var slut och tog tillbaka gamla godingar, sånt som funkar och inte ger mig obalanserad hårbotten, svarta ringar under ögonen, utslag i ansiktet och nys-attacker pga starka dofter. Note to self: börjar inte testa nya saker i en stressig period. Ändå glad att jag höll testperioden ut. Det visar att produkter inte alltid är som de ser ut att vara, vissa gör en besviken ju längre man använder dom och detsamma gäller produkter som man inte först gillade som sen visar sig vara hur bra som helst efter en tid

Står i valet och kvalet med att dela med mig av vilka märken/produkter det är. Tycker det är elakt att hänga ut företag, å andra sidan har jag själv köpt produkterna och lär inte göra om det för att de var helt odugliga till det syfte de är framställda så det är ju synd om fler slänger bort pengar på värdelösa produkter. Kanske ska se det som konstruktiv kritik mot företagen i fråga?

_________________________

Last week and this week has been tough. A lot of work and decisions to be made. I’m currently working with fairs, negotiations, events and just lots of changes that need to be made. It’s not easy running your own business. And on top of that I decided to try out lots of new products that all were crap! So now I’m stuck with an unbalanced scalp, dry ends, spots in my face and a mascara that made me look like a racoon. Note to self: don’t try out new products during a hectic period. I’m not sure if I’ll share what products I’ve used. On one hand I feel that it’s mean to write them out. On the other hand I’ve purchased them all with my own money and I would have wanted to read about it before  I spent all that money on useless products… Maybe I could see it as constructive criticism.

Usch den här veckan har jag legat nedbäddad nästan hela veckan. Netflix for the win! Men idag kände jag mig något bättre men var även tvungen att ta mig ner till kontoret för att få någonting gjort. Annars är det “hirvi panikki” på måndag. Det finns dock inget bättre än att ta på sig normala kläder, smetar på lite härligt smink och voila! Man kommer ut på andra sidan som en helt ny människan. Visst, visst man är fortfarande sjuk men det gör verkligen något med psyket!

Känner mig inte så färgstark så det blev en riktigt minimalistisk, neutral sminkning. Ton i ton med blusen…

I’ve been under the weather for most of the week but felt a little bit better today and also needed to get some work done, so I crawled to the office today. But there is something with putting on normal clothes, a bit of make up and all of the sudden you almost feel a bit better. Sure you are still sick but it really makes all the difference. Didn’t feel so colourful so I went for a minimalistic, neutral make up, sort of the same color as my blouse…