Det blir inte mycket bloggandet just nu. Inte för att jag inte vill utan för att det händer så otroligt mycket och jag känner mig osäker på hur mycket jag vill eller kan dela med mig av allt just nu. Det gör att jag istället låter bli att dela med mig av något alls. Det känns fel att sitta och måla upp livet som något det inte är eller att bara dela med mig av bitar. Det går upp och ner, väldigt fort just nu. Det är dödsfall, sjukdomar, framtidsförhoppning, ja allt i en enda sörja och de senaste dagarna har jag känt mig helt mör av alla känslor jag haft. Men idag hade jag ändå för första gången på länge en riktigt bra feeling i kroppen. En känsla av att allt ändå löser sig och att bättre tider lurar runt hörnet. Jag hoppas magkänslan har rätt.
I haven’t been blogging for some time now, not because I don’t want to but because there is so much going on and I’m not sure about how much or if I can share it at all at this moment. That leaves me not writing a single word here. I feel so wrong painting my life to be something it isn’t or only sharing bits and not being able to share it all. Life is turning quickly. Deaths, illnesses, hope and joy.. it’s all a mess and I’ve just been exhausted and overwhelmed with all the emotions that I have ran through lately. But today I might have finally felt that I can feel a change coming around the corner. I just had a great day and I hope that the feeling lingers.