Det känns som att det alltid är ett upplopp inför semestern. Jag spurtar på lite extra för att hinna med allt och så börjar jag ledigheten med att kollapsa i soffan de första dagarna och bara återhämta mig. En inre stress fyller kroppen av allt som lämnades kvar, allt som man borde ha hunnit ta tag i och alla måsten inför sommaren. Så de första dagarna brukar bli att jag går runt och jagar upp mig över struntsaker. Det kryper i hela kroppen. Någon som känner igen sig? Jag har ju egentligen ingenting jag ska göra eller någonstans jag borde vara förutom i nuet, njutandes av lugnet. Men det brukar ta ett par dagar så kommer jag dit.
Jag är däremot så glad att vi valde att börja vår semester på Utö (och att vi i år har sett till att vi har “blomvakt” hemma så att jag inte behöver oroa mig för att blommorna inte vattnas varje dag). Naturen är ju verkligen som balsam för själen och det bästa på den här ön är att vi bor en bit bort från Gruvbyn så oavsett vart vi ska blir det ett par kilometer varje dag på cykeln. Varje dag bjuder på något nytt trots att man åker på samma vägar! Jag bara älskar den här ön!