Vilken dag det varit idag! En riktig berg och dalbana. Just nu sitter jag i soffan och spanar ut över vår nya inredning och funderar på hur det kan komma sig att det är så svårt att hitta snygg inredning som är framtagen på ett schyssta sätt. Det har tagit mig veckor (veckor!) att leta efter gardiner som är av bra material och hållbart framtagna. Till slut gav jag upp och knatade in på Åhlens och köpte ett par som var märkta med “bra val” i hundra procent bomull. Jag får kämpa vidare på annan front.
Men med tanke på vad som hände tidigare idag så var det nära på att jag inte suttit i soffan överhuvudtaget. På lunchen gav jag vika för min oerhörda craving för sushi och tog mig till mitt favoritställe. Halvvägs igenom tallriken så sätter jag en bit riktigt fel och får ingen luft. Jag börjar hulka och kippa efter andan medan tårarna forsar ner. Jag får inte ur mig något ljud och mitt sällskap sitter djupt upptagna i annat, lyckligt ovetandes om att jag inte får luft. Jag viftar desperat med armarna och sveper blicken över rummet. Någon jävel måste väl se att jag håller på att dö? Jag får ögonkontakt med en kille som står utanför och han stirrar tillbaka. Och så börjar han att skratta. Jag sitter alltså med en bit sushi helt åt helvete i strupen och killen asgarvar åt mig?! Jag överlevde hursomhelst. Det hade dock varit ett fint sätt att dö på. Med världens godaste sushi i halsen.
_________________________________
I’ve been looking for curtains made of sustainable materials for weeks but finally gave up and walked in to one of our biggest interior chains in Sweden. At least I bought one that said “good choice” on the tag. But I’m quite pleased to be sitting in the couch right now. I almosed choked during lunch and no one noticed, except one guy standing outside and he was LAUGHING at me. Unbelievable. Oh well, if I had died it would have been at my favourite sushi place. With the best piece of sushi in my throat.