Två skidåkare kämpandes upp mot toppen. Ungefär som jag.
Nu var det ungefär 8 veckor sen jag bloggade och det finns bra skäl till det. Jag har jobbat, varit på semester, brutit armen, varit sjukskriven och nu börjat jobba igen. Sen armen gick av har jag haft ett litet helvete. Sen ska jag inte sticka under stol med att det har varit ganska motigt på jobbet och med en bruten arm så tar precis allting 3 gånger så lång tid att göra, vissa saker har jag inte kunnat göra alls. Det gått en hel del krafter åt att läka och upprätthålla någon typ av normalitet med den brutna armen. Jag som är van att hålla ett högt tempo fick en riktig käftsmäll när jag helt plötsligt inte ens kan ta hand om de mest banala sakerna själv. Frustrationen har varit riktigt hög kan jag erkänna. Det briserade väl någonstans under den här veckan som var rätt ut sagt en skit-vecka på alla möjliga sätt och vis. Jag avslutar hursomhelst gärna den här veckan (med den hemska nyheten att Avicii gått bort, vilket är så fruktansvärt sorgligt och berörde mig ordentligt trots att jag inte alls kände honom) och ser nästa vecka lite som en nystart. Livet är skört och jag ska ta nya tag och försöka se på saker och ting lite mer positivt. Armen är på väg att läka (sakta, sakta), jag har tagit några stora beslut inför framtiden och vi har ju fått några riktigt fina, soliga dagar i Stockholm.
___________________________
It’s now been about 8 weeks since I last wrote something here and there is a good reason. I’ve been working, been on vacation, broken my arm, been on sick leave and now started to work again. It’s been like hell since I broke my ark. And work has been difficult too especially with a broken arm. Everything takes three times as long and there are things I can’t do at all. I’m used to keeping a high pace and all of a sudden I can’t even take care of myself. I have been really frustrated now for a few weeks. It all culminated this week and I’ve had a shitty week to be honest (and then friday ended with the news that Avicii had passed which made me so sad even though I didn’t know him personally). I’m so happy this week is over and I’m looking forward to next week and look at it as a fresh start. Lifes fragile and I’ll try to be more positive from now on. My arm is getting better, I’ve taken some big decisions for my future and we have had some really nice days in Stockholm.