Bye bye Hong Kong – Hello Philippines

Det blev inte många timmars sömn men det var bara att ta sig i kragen och åka mot flygplatsen vid 5 på morgonen. Vi tog taxi en sträcka och tog sen första snabbtåget som gick 5.53 från Kowloon Station mot flygplatsen. Flyget blev däremot försenat från Hong Kong för att det var en passagerare som av någon anledning skulle av flyget så vi missade därför vårt anknytande flyg i Manilla. Vi blev även tillsagda att våra väskor skulle skickas direkt till slutdestinationen men det visade sig inte stämma utan vi skulle hämta ut vårt bagage och sen checka in det när vi mellanlandade. Vi hade alltså ingen som helst chans i världen att hinna med vårt flyg trots att vi kutade som dårar genom hela flygplatsen och hade egentligen 2,5 h tillgodo från början som nu var nere på 1 timma. Vi hade iallafall tur med att det gick ett till flyg några timmar senare som vi fick plats på.

Efter en lång dag landade vi i Caticlan, Filippinerna! Minsta flygplatsen jag varit på, en enda start/landningsbana! Vi fick av någon konstig anledning åka buss runt flygplatsen för att sen kliva av och gå in på terminalen igen för att hämta upp våra väskor. Från flygplatsen skulle vi ta oss till färjeterminalen (Jetty Port) och jag hade lyckats googla fram att man ska ta en tricycle (50 pesos) istället för de dyra turistbussarna som står utanför (350 pesos). Men när vi åkte tricycle så insåg vi att man faktiskt hade kunnat gå sträckan. Det är ungefär 300-400 meter till färjeterminalen… Men å andra sidan var det skönt att inte behöva släpa på väskorna på lervägen men reser man budget kan man alltså spara in dessa dryga 10 kronor =)

På färjeterminalen var det bara att ställa sig i kö för att köpa biljetter (Terminal Fee 100 pesos, Enviromental Fee 75 pesos och bambu-båtbiljett 50 pesos/per person). Vi valde budget/YOLO-alternativet och åkte bambubåt över som går varje 5 minuter (eller snarare när båten är full) men det finns även “riktig” färja över som kostar lite mer per person och inte går lika ofta. Båtturen kan väl ha tagit 15-20 minuter och när vi hoppade av så var det bara att ta tag i en tricycle igen och åka till hotellet. På Boracay verkar de som kör tricycles ha gått ihop för det gick absolut inte att pruta och de hade samma “dyra” peng allihopa. Vi betalade 180 pesos från hamnen till Diniwid Beach där vårt hotell låg. Så efter en superlång dag, tror vi var uppe i närmare 12 timmar, så kraschade vi i sängen på hotellet. Hello Paradise!

 

Continue Reading

Hong Kong – Day 2 At Night

 

Efter några timmar vid poolen så var det dags att börja tänka på mat. Det brukar uppta en ganska stor del av våra resor då jag tycker att det kan vara helt avgörande för om en resa bli bra eller dålig. Missförstå mig rätt, det kan likaväl vara en god hamburgare på gatan eller genuin kinamat på plaststolar men det måste smaka bra! Maten är en sån stor del av resan, iallafall när jag reser.

Hittade en supercool glitterjacka men 7000 kr kändes lite saftigt så den fick stanna kvar i butiken.

Innan maten ville jag däremot passa på att testa lite kläder som inte finns att få tag på i Sverige så vi satte gps:en mot Canton Road, shoppinggata i Hong Kong. Eftersom gatan börjar längst med Harbour City där man har en riktigt fin utsikt över andra delen av Hong Kong så bestämde vi oss även att stanna där och knäppa några bilder när solen gick ner! Magiskt!

Vi kom halvvägs till restaurangen Tim Ho Wan, världens billigaste Michelin resturang, när vi fick ett samtal från T’s kusinbarn (som av en slump tog samma fly till Hong Kong som oss) och frågade om vi skulle äta middag med dem. Vi hoppade istället på tunnelbanan till andra sidan stan för att sluta upp med dem och deras vänner och hamnade på Ho Lee Fook, en fusion-restaurang. Och maten var grymt god! Vi beställde in massa olika maträtter och delade dem och det slutade med att vi satt kvar till, om jag inte minns fel, runt 1 på natten när vi insåg att vi faktiskt ska upp kl 5 på morgonen och ta flyget vidare till vårt nästa resmål. Grabbarna valde att parta vidare men vi fick tacka för oss för att åka till hotellet och packa väskorna, något onyktra.

_______________________

It was time to think about dinner after a day beside the pool. We strolled down to Canton Road to do some shopping and also have a look at the view at the harbor. I tried on some brands that we don’t have in Sweden and found a 750 dollar jacket that I fell in love with but perhaps a bit out of my budget at this time. We decided to head to Tim Ho Wan that is the worlds cheapest Michelin star restaurant but halfway there our friends called us and asked if we wanted to join them for dinner. So we took the nearest subway and headed to Ho Lee Fook a asian-fusion restaurant. We had such a good time so we sat there until 1 am but had to say goodbye at that time since we had to get up at 5 am to head to the airport. 

Continue Reading

Hong Kong – Day 2 Daytime

Dag 2 vaknade vi helt jetlaggade kl 03.15 och visste inte vad vi skulle göra så vi surfade och käkade chips i några timmar och tänkte att “äh vi somnar om en stund och vaknar till frukost”. Jo, tjena. Vi vaknade kvart i tolv. Så var det med den förmiddagen. Irriterade, hungriga och förvirrade gav vi oss ut på stan för att leta frukost. Det slutade med att vi svängde av på Starbucks ett par meter från hotellet eftersom vi inte fick ordning på gps:en. Sen tog vi ett par timmar på solstolen på hotellet. Den enda solen vi skulle få enligt väderleksrapporten. Så mycket för att ta med sig fyra flaskor med solskydd… Jaja, dom vart ju använda en gång.

 

________________________

 

We woke up at 3.15 am the second day. Totally jet lagged. Had some chips and scrolled around the web and decided to sleep a few more hours and then be set for breakfast. But instead we woke up at 12 in the middle of the day. Annoyed, hungry and confused we stumbled out to get something to eat but only came a few meters before we headed in to Starbucks. Disaster. We decided to go back to the hotel and hit the pool. It was the only day with sun on our entire trip so we decided to enjoy it by the pool as long as we could. So much for bringing 4 bottles of sunscreen on this trip. Oh well, I got to use them once. 

Continue Reading

Hong Kong – Day 1 – en riktigt dålig start på resan

Vilken start på resan. Puh. (Varning för riktigt grinigt inlägg. Det här behöver jag få ur systemet). Vi flög med SAS och såg fram emot att kunna surfa och jobba på flyget. Men internet låg nere i princip hela resan (tredje gången jag flyger långflyg med SAS där man är lovad internet och det visar sig att antennen är “trasig”). Internet hoppade dock till under sista timman på flyget och jag skulle uppdatera bloggen på flyget men av någon anledning ser jag nu att det inlägget aldrig laddats upp… Till på köpet så såg vi fram emot att sova på flyget (uppgraderar alltid på långflygningar, så värt det) och vakna upp utvilade och maxa dagen i Hong Kong då vi landade kl sju på morgonen. Men såklart så vaknar vi efter 2 timmars sömn av sån turbulens som håller i sig i en timma att vi sen inte kan somna om när det blir lugnt igen. Är verkligen inte rädd för turbulens men här skumpade det på riktigt bra. Fick alltså 2 timmars sömn på en 10-timmars flygning. Hade lika väl kunnat sitta längst bak. Till på köpet hade jag den geniala iden att “ställa om mig” till HK tid och vaknade 04.30 dagen vi skulle åka (flyget gick 15), så har verkligen underskott på sömn.

 

Väl i Hong Kong fick vi iaf checka in tidigare på hotellet vilket var oerhört tacksamt. (Extra bonus för portabelt wifi som de bjuder på!). Vi somnade på sängen och vaknade upp 4 timmar senare… vilket inte var meningen. Halva dagen raderad… Regnet öste ner med jämna mellanrum men vi bestämde oss ändå för att ta en promenad till en restaurang som låg 45 minuter bort och samtidigt få se en del av staden. Vi inser ganska fort att det som ser ut som rakt fram på kartan är egentligen ett virrvarr av trappor och tunnlar. Här bygger man in trottoaren under husen. Coolt men helt omöjligt att navigera sig igenom med en gps. Vi kommer fram till rätt gata och jag börjar ana oråd. Det ser inte ut som en restaurang och den där fiskmarknaden är mystiskt borta. Vi dubbelkollar adressen och inser att vi skrivit in en bokstav fel. EN Bokstav. Vi har gått åt helt fel håll. Jag orkar inte med mig själv vid det här läget.

 

En taxi senare så kommer vi iallafall fram och restaurangen ligger som den ska, bredvid en fiskmarknad. Mätta och belåtna så bestämmer vi oss för att promenerar ner mot city igen och hamnar i shoppingdistriktet. Vandrar runt och kollar kläder. Det blir hursomhelst dags att åka tillbaka till hotellet. Det regnar på ganska ordentlig så taxi blir givet då tunnelbanan ligger en bit bort. Ställer oss i taxi-kön (som är utomhus utan tak, vi har såklart inget paraply med oss) och väntar på en bil. Det står 4 par framför oss och det rullar in 3 bilar. Vi blir alltså stående. Jaja, det kommer väl en bil snart… Tror vi. Några minuter senare rullar det ändå in en bil vilket känns som en mindre evighet i blåst och regn. Vi hoppar in och visar vart vi ska. Killen pekar åt höger och säger, the other side. Vi nickar och säger yes, its on the other side. Han fortsätter peka och säger the other side. Vi fattar liksom ingenting. Men tillslut så… Hong Kong är uppdelad med vatten emellan ön och fastlandet och vi bor på fastlandet, dvs i det här läget på andra sidan vattnet. Så vi förstår först inte riktigt vart han vill komma för vi tror han menar att vi bort på andra sidan vattnet, vilket stämmer. Efter mycket pekande fattar vi att han kör inte igenom tunneln utan det finns en annan taxi-kö på andra sidan gatan där bilarna kör till andra sidan. Ut i regnet, traska över gatan för att ställa oss i nästa kö. Här kommer bilarna ännu mer sällan och nu öser det ner. Till slut kommer det 3 bilar och vi är 3 som står och väntar! Yes! Bilarna stannar på rad och vi får kuta till den längst bak för att se en inhemsk ta tag i bildörren. Jag säger till att vi stått i kö och väntat på taxin länge, så han får minsann lämna bilen till oss. Då börjar han prata med chauffören på sitt hemspråk varpå chauffören vänder sig till mig och viftar på armen och säger no, no taxi för you. Killen sätter sig i bilen och de kör iväg. Sura vänder vi oss om för att ställa oss vid taxistolpen igen varpå det nu står över 10 pers i kö där. Vi inser att det inte är någon som kommer tro på att vi faktiskt rent tekniskt ska stå längst fram då ingen av dessa stod där för några sekunder sedan. Så vi börjar gå i regnet och tänker att vi får hitta en taxi någon annanstans. Vid det här laget kan ni nog förstå att vi är måttligt roade. Regnet öser ner, det blåser storm och vi är på helt fel sida stan.

 

Vi kommer en bit bort från shoppingstråket till en större bilväg och ser en ledig taxi. Vi viftar in och sträcker fram lappen med hotellets namn/adress på mandarin/kantonesiska (?). Killen börjar prata om att det är på andra sidan vattnet och vi säger att det stämmer men han går med på att köra oss. Jag har gps:en med mig och sätter på den för att kolla att vi åker åt rätt håll. Kan liksom inte ta för givet att killen förstår oss. Vi förstår ju minst lika lite vad han säger. Han börjar köra åt “fel håll”. Vi är egentligen rakt framför den östra tunneln men han börjar alltså köra mot den västra, vi ifrågasätter och han säger “den östra är det jättelång kö i så jag åker via västra så ni kommer fram fortare”. Jaha, det låter väl rimligt tänker vi. Vi kommer fram till hotellet och mätaren står på 98 pengar. Killen klickar på klar och mätaren ställer om sig till 238 pengar. Han pekar på mätaren och vi fattar ingenting. När vi ifrågasätter så säger han “we drive through tunnel, you pay toll”. Det var vi helt med på, men vi fattar inte hur mätaren gick från 98 till 238 HK. Vi ifrågasätter hans “mätare” och killen exploderar och börjar skrika på oss att vi måste betala tullen och att man betalar tur och retur. Jag ber min kille hämta någon från receptionen och vid det här läget skriker både jag och chauffören. Nu har min bägare runnit över för länge sedan. Det visar sig att han har kört oss via en dyrare tunnel (som man då får betala tur och retur + att han tar ut en nattavgift). Jag köper inte läget utan säger att han borde informerat oss om att han kör en dyrare tunnel och vad den faktiskt kostar, då hade vi aldrig åkt med taxin. Nu är egentligen summan inte hela världen men jag tror att han försökte blåsa oss då vi bort på 5-stjärningt hotell och han tänkte att han ska mjölka oss på pengar genom att köra en längre tur och ta oss igenom en dyrare tunnel. Det slutar med att jag säger att han kan få 150 HKD (vilket är det sista vi har på oss i kontanter) eller så kan vi ta diskussionen med en polis eller inne på hotellet. Då tar han pengarna och säger “go out”. Killen i receptionen frågade om allt var ok när jag kom in och vi får veta av honom när han kollar på sin app att vår resa borde kostat 75 HKD, så vi vart ju blåsta ändå om än inte på 238 HKD. Ja, så slutade den dagen. Jag höll bara tummarna hela vägen till rummet att inget mer kaotiskt skulle inträffa. Riktig skitdag.

Continue Reading