Gant Talks – Isabella Löwengrip

Jag har den senaste tiden försökt hitta ny inspiration. Det känns som att jag fastnat i gamla hjulspår och jag tycker och tror att det är så otroligt viktigt att man känner sig inspirerad och passionerad med det man gör. Så jag har börjat gå på föreläsningar som jag tror kan inspirera, provocera och få mig att hitta nya infallsvinklar.

Dagens föreläsning hamnar nog någonstans mellan inspirerad och provocerad. Föreläsningen var en del av Gant Talks där Isabella Löwengrip var dagens gäst. Hon bjöd en hel del på sig själv och även fast det inte är en person jag följer regelbundet eller ser upp till så plockade jag med mig några russin ur föreläsningen. Det första som slog mig var hur otroligt mycket energi hon utstrålade och vilket fokus hon verkar ha på det hon gör. Istället för att se problem ser hon möjligheter och håller blicken konstant framåt. Och jag kan nog hålla med, efter 5 år som företagare, att man behöver hålla huvudet högt och kallt när man driver bolag. Det mesta som kan gå fel kommer nog gå fel så det lönar sig inte att sitta och grubbla över saker och ting. 

Men det jag tyckte var riktigt intressant var det Isabella berättade om den nya digitala klonen hon skapat av sig själv och att hon inte tror att det är så noga hur hög sanningshalten egentligen är i det man delar på bloggar eller instagram. Hon jämförde sociala medier med en film eller serie, där tittarna i huvudsak vill bli påverkade och inte bryr sig om huruvida innehållet är verkligt eller inte. Det fick mig att börja fundera på oss drygt hundra personer som satt i publiken. Vad var anledningen till att vi var samlade där? Spelar det någon roll om det Isabella säger är sant eller inte? Var vi där för att fly vardagen för en timma och drömma om ett liv vi aldrig kommer ha eller satt vi där därför att vi strävar efter verkligheten av att kunna bli och vara framgångsrika kvinnor. Jag har faktiskt inte svaret men det är ju en intressant tanke att det som delas i framtiden på nätet inte ens behöver vara skapat av en människa och inte behöver ha hänt även om man ger sken av det. Det kanske inte är alltför långt ifrån dagens sociala medier ändå?

Hon pratade även en del om att hon frigjort sin tid, bland annat genom att outsourca marktjänster (städning, matlagning, personlig assistent och livvakt) och att tanken är att hon är en kreativ injektion i sina bolag där det dagliga sköts av anställda. Det är ju en intressant livsstil och säkert något som många ser upp till och strävar efter men jag har så svårt att se mig själv i det. Jag skulle ha så fruktansvärt dåligt samvete över miljön om jag levde som henne. 

(Side note: Om du vill strävar efter att leva som Isabella Löwengrip ska du läsa Timothy Ferriss bok The 4-hour work week. Hennes livsstil, vad jag läst mig till, påminner mycket om den, där ditt bolag ska vara självgående och man endast stoppar in huvudet för att se till att allt rullar som det ska och att medarbetarna löser de dagliga problemen. Man outsourcar i princip allt för att frigöra tid till “det man verkligen vill göra”.) 


Continue Reading