Första skidåkningen för året

Så har jag gjort skidpremiär för i år och det känns så bra! Eller ok, jag ska inte ljuga! Jag känner mig sjukt ringrostig och backarna var inte alls så roliga som jag hoppades på. Det hade regnat igår när vi kom, dåligt med snö och mycket is i många backar men i eftermiddags började det snöa och ska hålla i sig hela morgondagen, yey. Men idag var ändå bara uppvärmning och vi har ju precis bara börjat. Nu hoppas vi på en riktigt fin skidsäsong framöver. Vi har även bokat en tur till Åre senare i år så jag får ju en till chans på fina backar. Åh, någon gång ska jag äga en fjällstuga! Det vore ju för jäkla härligt att kunna dra med sig vänner och mysa i fjällen!

Continue Reading

Flygfritt 2018

Jag insåg när jag gick igenom förra årets resor att jag inte tog flyget till en enda destination! Det känns riktigt bra att inte ha bidragit till utsläpp som kommer från flyg under förra året. Skidresorna (det blev 3 stycken) tog vi tåg och bil till. Gotland som vi besökte under sommaren åkte vi till med bil och båt (färjan kanske inte är så miljövänlig men den var iaf full så den åkte inte i onödan) och alla övriga resor har vi gjort med vår bil som är en elhybrid. Vi väntar på att kunna byta ut den till en riktig elbil men får nöja oss med hybriden så länge.

Däremot är res-suget riktigt stort. Jag älskar att åka utomlands och upptäcka nya kulturer och platser som jag inte varit på tidigare och vi har redan planerat att göra en långresa i slutet av det här året. Jag längtar efter sol och värme. En söderhavsö med sandstrand och fina korallrev att göra dykutflykter till. Jag älskade Filippinerna som vi besökt tidigare och även Indonesien står högt upp på listan. Jag har däremot lovat mig själv att ta tåg så mycket som det går och klimatkompensera de längre flygningar vi gör där tåg inte är ett alternativ. En annan tanke jag förlikats med är att vi kanske inte åker långt bort lika ofta och när vi gör det så stannar vi lite längre.

Continue Reading

Årsresumé 2018

2018 har verkligen varit ett omtumlande och tufft år! Jag är så glad att jag kan säga tack och farväl till skitåret 2018 och börja om på nytt med 2019! Men det betyder inte att det inte hänt massa bra saker för den delen. Jag börjar med att summera ihop det roliga jag gjort.

Året började kanon med en skidresa till Åre med INoS. Jag träffade massa härliga människor och fick nya vänner på köpet, förutom att åka skidor och köra skoter då. Vintern tuffade på och jag hann med ännu mera skidåkning och en tur tillbaka till Åre i mars igen (där jag visserligen bröt armen första dagen…).

Jag och T hyrde en stuga på Gotland i somras, vilket var en genialisk idé såhär i efterhand. Lugn och stillsamhet var precis det vi behövde den här sommaren. När sommaren började lida mot sitt slut så avslutades den med att en av mina äldsta vänner gifte sig i Norrköping (och jag fick dela minnet med henne som brudtärna <3)  

Och så hände det en hel del mindre roliga saker under året. Våren var riktigt tuff med utmaningar inom jobbet och det blev inte bättre av att jag bröt armen och gick med gips i 3-4 veckor. Fick njuta av min sista skidsemester med armen i gift och en hel del skumpa och fika när de andra åkte i backen. Det var väl okej. Jag ledsna däremot helt efter ett tag med att ha armen i gips och bestämde mig för att göra mig av med gipset vilket gjorde min läkare lagom glad men armen läkte fint iaf.

Jag jobbar på och till sommaren så kommer jag inte upp ur sängen. Fick det fina utlåtandet “en mildare utmattning” av min läkare. Fick ändå en paus mitt i allt när jag för första gången på fem år tog en riktig semester, stängde ner allt och åkte till Gotland under sommaren där vi hyrt stuga. Bästa beslutet någonsin och det ska vi göra om i år! När sommaren var över så bestämde jag mig för att jag var tvungen att möblera om på jobbet och webbshoppen jag drivit i 5 år stängde jag ner. Hösten blev en stridskamp inombords mellan att må bra (läs ligga i sängen) och fullfölja uppdrag. Hade inte klarat det om det inte vore för alla fantastiska människor runt omkring mig.

Lite annat roligt som jag glömt bort när jag scrolla igen arkivet är att jag klippte mig kort i början av året (påminn mig att aldrig göra det igen)! Levde också större delen av året med snygg manikyr eftersom jag jobbade extra som handmodell (för bland annat H&M, Klarna m.fl).

Grottade ner mig mer i miljöfrågor och växlade upp i mitt sätt att konsumera och reflektera kring miljön. Och bestämde mig för att köpa en cykel för att ta mig fram mer miljövänligt! Det blev ingen begagnad ur cykelhögen utan ledsnade efter månader av letande och beställde en ny (och är det någon ekotomte som vill hoppa på mig om hur miljöovänligt det är så gör det för all del då).

Och så glömmer väl ingen den varma sommaren vi hade med strålande sol (och skogsbränder). Den varma sommaren var iaf lite härlig eftersom jag hängde en hel del (mer än någonsin skulle jag nästan vilja påstå) med brorsan som kommit hem efter sina utlandsresor.

Jag har gjort en hel del roliga saker men inser att de roliga känslorna drunknat i stress och oro. Jag är däremot glad att jag tagit hösten till att reflektera hur jag skulle vilja ha det och hoppas på att 2019 blir året där jag inte kastas runt och hela tiden känner mig otillräcklig, utan att jag skalar ner och gör det som är vettigt för mig och inte bara för andra. Är det någon mer som är glad att 2018 är över och ser fram emot 2019?


Continue Reading

Skridskor i Kungsträdgården

Förre veckan promenerade jag förbi Kungsträdgården och tyckte det såg så mysigt ut att åka skridskor under girlanger av belysning och julmusik, så jag frågade Stina om vi inte skulle åka skridskor till helgen. Vädret var kanske inte det bästa i lördags (plusgrader och duggregn) men när vi kom fram så hade det slutat regna och ismaskinen precis åkt av. Det var en hel del småbarn och några turister som stapplande tog sig fram men det gjorde inte mig något som ändå höll ett långsamt tempo. Det var flera år sen jag åkte och mina stackars rostiga skridskor hade nog inte fått upp farten även om jag velat! Vi avslutade med fika på Wienerkonditoriet (herregud vad det stället blivit dyrt) och lovade varandra att vi måste göra om det! 


Last week I passed Kungsträdgården and thought it looked so cozy with all the ice skaters under the Christmas lights and music so I asked Stina if we shouldn’t join the tourists and happy people some day. And we did on Saturday. The weather wasn’t perhaps the best consider it was raining but when we got there the ice machine had just left the ice rink and we joined the kids. It was years ago since I last used my skates! We ended the day with a tea and dessert around the corner at Wienerkonditoriet and promised each other that we have to do this again! It’s so nice to meet up around an activity!

Continue Reading

Första advent och min födelsedag!

Igår morse blev jag väckt av sång och tända ljus på en lussebulle! Jag fyller ju år! 29 hela år! Det är konstigt det där med ålder, jag såg alltid fram emot att få vara 28. Det lät som en riktigt trevlig ålder, vuxen men ändå ung. Nu är jag 29 och jag har liksom inga förväntningar på hur livet är som 29-åring mer än att jag är ett år närmare 30, haha! Det blev en mysig dag ändå. Fika med brorsan och Thomas och sen åkte vi och bowlade. Det blir inga bowling-stjärnor av varken mig eller brorsan. Thomas sopade banan med oss. 

Planen var att vi skulle plocka upp allt julpynt när vi kom hem med det blev middag, min nya favoriträtt råraka med tångkaviar, och sen somnade jag som en stock! Vi får försöka få fram allt adventspynt i veckan istället, det är ju knappt en låda så borde gå ganska fort. Julpynt är inte vår starka sida. 


Yesterday morning I got woken up with breakfast in bed because it was my birthday! 29 whole years! I find it strange when it comes to age, I always looked forward being 28, a grown up number but still young. I’m not sure what to expect of being 29 except that I’m one year off of being 30, haha! It got to be a really nice day anyways. I had a coffee with Thomas and my brother and then we went bowling. There aren’t any bowling stars in my family. Thomas killed it. The plan was to decorate our apartment afterwards since it is the first advent but we were so exhausted afterwards and fell asleep right away. I’ll try to take care of the decorating during this week instead. It shouldn’t take too long since we only have 1 box of Christmas stuff. Decorating isn’t really our thing. 

Continue Reading

Veckan som gått

Shit vad tiden går fort nu! Det är redan första december och nu har nedräkningen till julen börjat. Men innan jag lägger fokus på julpynt och hållbara julklappar så tänkte jag summera sista veckan i november.

Förra helgen firade jag och Thomas vår årsdag, vi har inget datum att fira riktigt när vi blev tillsammans (eftersom det är lite oklart) så vi kör på datumet vi började träffa varandra. Sista fredagen i november. Det blev en utgång i vår stil, drinkar och smårätter på på bland annat Boqueria, Strandvägen 1 och Bank Hotel som sen avslutades i soffan med pizza. Det bästa av båda världarna.

Förutom massa timmar på kontoret så har veckan också bestått av många promenader mitt på dagen. Jag försöker fånga ljuset så gott det går, de få timmar det är ljust ute. Jag kämpar mig verkligen igenom den här tiden på året och varje år tänker jag “varför åkte jag inte utomlands till sol och värme”. Men nu håller jag tummarna för lite snö och om fyra veckor så vänder det faktiskt och blir ljusare!

I torsdags så tog jag mig ut i stormen och promenerade till andra sidan Söder (jättedålig ide att promenera). Pernilla som driver Ecosphere, en butik med hållbara kläder och accessoarer, firade två år och jag var ju även där när hon firade ett år så den traditionen måste man ju ära! Vi satt och prata i timmar tills jag fick skjuts hem vid 21.30.

Igår tog både jag och Thomas ledigt från jobbet och bestämde oss för att fika istället. En riktig god-fika. Vädret är ju som det är så vi hamnade på vårt stammis-ställe när vi ska äta onyttigt nämligen Älskade Traditioner. En riktigt fin avslutning på jobbveckan och imorgon är det ju dags att dra fram allt julpynt, det är första advent! 

Continue Reading

Gant Talks – Isabella Löwengrip

Jag har den senaste tiden försökt hitta ny inspiration. Det känns som att jag fastnat i gamla hjulspår och jag tycker och tror att det är så otroligt viktigt att man känner sig inspirerad och passionerad med det man gör. Så jag har börjat gå på föreläsningar som jag tror kan inspirera, provocera och få mig att hitta nya infallsvinklar.

Dagens föreläsning hamnar nog någonstans mellan inspirerad och provocerad. Föreläsningen var en del av Gant Talks där Isabella Löwengrip var dagens gäst. Hon bjöd en hel del på sig själv och även fast det inte är en person jag följer regelbundet eller ser upp till så plockade jag med mig några russin ur föreläsningen. Det första som slog mig var hur otroligt mycket energi hon utstrålade och vilket fokus hon verkar ha på det hon gör. Istället för att se problem ser hon möjligheter och håller blicken konstant framåt. Och jag kan nog hålla med, efter 5 år som företagare, att man behöver hålla huvudet högt och kallt när man driver bolag. Det mesta som kan gå fel kommer nog gå fel så det lönar sig inte att sitta och grubbla över saker och ting. 

Men det jag tyckte var riktigt intressant var det Isabella berättade om den nya digitala klonen hon skapat av sig själv och att hon inte tror att det är så noga hur hög sanningshalten egentligen är i det man delar på bloggar eller instagram. Hon jämförde sociala medier med en film eller serie, där tittarna i huvudsak vill bli påverkade och inte bryr sig om huruvida innehållet är verkligt eller inte. Det fick mig att börja fundera på oss drygt hundra personer som satt i publiken. Vad var anledningen till att vi var samlade där? Spelar det någon roll om det Isabella säger är sant eller inte? Var vi där för att fly vardagen för en timma och drömma om ett liv vi aldrig kommer ha eller satt vi där därför att vi strävar efter verkligheten av att kunna bli och vara framgångsrika kvinnor. Jag har faktiskt inte svaret men det är ju en intressant tanke att det som delas i framtiden på nätet inte ens behöver vara skapat av en människa och inte behöver ha hänt även om man ger sken av det. Det kanske inte är alltför långt ifrån dagens sociala medier ändå?

Hon pratade även en del om att hon frigjort sin tid, bland annat genom att outsourca marktjänster (städning, matlagning, personlig assistent och livvakt) och att tanken är att hon är en kreativ injektion i sina bolag där det dagliga sköts av anställda. Det är ju en intressant livsstil och säkert något som många ser upp till och strävar efter men jag har så svårt att se mig själv i det. Jag skulle ha så fruktansvärt dåligt samvete över miljön om jag levde som henne. 

(Side note: Om du vill strävar efter att leva som Isabella Löwengrip ska du läsa Timothy Ferriss bok The 4-hour work week. Hennes livsstil, vad jag läst mig till, påminner mycket om den, där ditt bolag ska vara självgående och man endast stoppar in huvudet för att se till att allt rullar som det ska och att medarbetarna löser de dagliga problemen. Man outsourcar i princip allt för att frigöra tid till “det man verkligen vill göra”.) 


Continue Reading

White Monday – en rörelse emot Black Friday

Nu är det inte många dagar kvar till Black Friday kickar igång. Den Svarta fredagen. Det är verkligen en svart dag på så många sätt. Dagen då köphysterin når sin yttersta gräns och vi ska spendera våra surt förvärvade pengar på värdelösa prylar. Göda redan övergödda bolag.

För några år sen älskade jag Black Friday. Jag slog all time high i försäljning på min webbshop, satt i förundran över hur beställningarna rasade in fortare än jag hann räkna dem. Jag var i extas. Fler beställningar på en dag än vad jag fått under min bäst säljande månad. Såhär skulle man ha det varje dag! Likväl som jag satt förundrad över hur människor handlade som galningar i min webshopp har jag själv suttit på andras hemsidor. Frenetiskt uppdaterande när bolagen kör erbjudanden timma för timma. Vad är nästa fantastiska erbjudande?! Som i trans över att jag kanske kunde missa att handla något som jag kanske egentligen inte behövde, men just där och då ville ha. För det är ju ett så bra pris på den!

Idag sitter jag äcklad över hur vårt beteende har tagit oss till en sån låg nivå. Jag säger inte att jag är bättre själv. Jag har varit där, fast i köphetsen. Ett belöningssystem som plingar till varje gång man drar kortet och får en bekräftelse på att den där saken är min. Idag så mycket mer lättillgängligt med sociala medier och internet. Ett knapptryck ifrån. Men jag ber dig att stå emot hetsen, köpkraften. Ta ett djupt andetag och fråga dig själv om du verkligen inte kan stå emot. Behärska dig och skrapa ihop de sista cellerna av förnuft och fråga dig själv om inte planeten är värd att du avstår just den där saken. Vi drunknar i prylar och känner oss ändå tomma. Är lösningen då att köpa mer saker? I år har jag bestämt mig för att stå emot och säger nej till Black Friday. #whitemonday 

Continue Reading

Björn Axen Organic Schampo & Balsam Recension

Inlägget innehåller reklamlänkar till Lyko

Jag har en ny gyllene regel att inget får slängas förutom tomma burkar som jag rent tekniskt återvinner. Men jag köper ju både en och annan produkt som inte är sådär fantastisk som jag kanske trodde. Ibland är de kanske fantastiska men inte just på mig. Jag gav mig i kast med sorteringen och hittade en duo som jag troligtvis aldrig kommer använda till slut så nu har jag skänkt dem vidare till min mamma som jag hoppas produkterna passar bättre. Vad pratar jag om? Björn Axens nya ekologiska hårvård.

Organic Moisturizing Gentle Shampoo, ca 230 kr: Vid första anblick så ser det bra ut, minst 95% naturligt och 84% ekologiskt innehåll i schampot och en klimatkompenserad förpackning. Det låter ju faktiskt väldigt bra! Förpackningen är även lätt att dosera ur men när det kommer till själva produkten så blev vi inte riktigt kompisar. Jag testade alla möjliga kombinationer och kom fram till att det först och främst var schampot som inte funkade för mig. I duschen känns det som att det inte tvättar rent, trots två schamponeringar, och när jag torkat håret så kändes det fortfarande flottigt. Håret blev också mycket mer flottigt än vanligt, redan dagen efter kändes det som att jag behövde tvätta håret igen. Vid närmare granskning så innehåller produkten också phenoxyethanol som är en ingrediens jag gärna undviker. 

Organic Moisturising Conditioner, ca 240 Kr: Balsamet är minst 95% naturligt och 86% ekologiskt. Balsamet kommer i samma typ av förpackning som schampot och konsistensen är en vit, lagom tjock pasta som är enkel att fördela. Även om jag tyckte bättre om balsamet än schampot så blev inte heller vi riktigt goda vänner. Efter en tids användning så började jag fundera på vad det var som störde mig med balsamet och förutom att det inte känns tillräckligt återfuktande så undrar jag om det inte är doften, den känns väldigt syntetisk (jag vet dock inte om den är det). 

Produkterna har fått väldigt olika betyg när jag kikat på recensioner så det verkar som att de funkar riktigt bra för några och inte alls för andra. Sammantaget så känner jag att det finns bättre alternativ där ute för mig. Jag uppskattar ändå att konventionella företag försöker få fram naturliga/ekologiska produkter i sitt sortiment men jag tror många företag underskattar hur svårt det är att få till något som är riktigt bra. 

 

 

Continue Reading

Skeppshult Smile

Jag har pratat om att köpa en cykel i snart 5 år och Thomas var nog ganska trött på mitt prat om den där cykeln som aldrig köptes. När jag väl får för mig något så kan jag inte få det ut ur hjärnan utan det går på repeat tills jag får det. När jag var yngre så var jag mycket mer impulsiv. Skulle jag ha en cykel så gick jag och köpte en cykel, så enkelt. Den impulsen har nöts ner ju äldre jag blivit och nu låter jag istället som en trasig skiva. Efter många nätters surfande på begagnade cyklar och mejlande som aldrig ledde till en cykel så bestämde jag mig för att köpa en ny. Och om jag är nöjd! Jag älskar mig nya cykel, en helvit Skeppshult Smile med gråa detaljer. Nu är min största oro bara att den ska bli stulen, så varje gång jag ska låsa fast den så måste jag rucka på stolpen och dra i staketet för att se att de sitter fast innan jag låser fast min cykel där. Det är mer regel än undantag att din cykel blir stulen i Stockholm. Haha, jag inser att jag låter galen och det måste se ännu värre ut när jag står på gatan och sliter i stolpar! 

Continue Reading
1 2 3 7