Jag har pratat om att köpa en cykel i snart 5 år och Thomas var nog ganska trött på mitt prat om den där cykeln som aldrig köptes. När jag väl får för mig något så kan jag inte få det ut ur hjärnan utan det går på repeat tills jag får det. När jag var yngre så var jag mycket mer impulsiv. Skulle jag ha en cykel så gick jag och köpte en cykel, så enkelt. Den impulsen har nöts ner ju äldre jag blivit och nu låter jag istället som en trasig skiva. Efter många nätters surfande på begagnade cyklar och mejlande som aldrig ledde till en cykel så bestämde jag mig för att köpa en ny. Och om jag är nöjd! Jag älskar mig nya cykel, en helvit Skeppshult Smile med gråa detaljer. Nu är min största oro bara att den ska bli stulen, så varje gång jag ska låsa fast den så måste jag rucka på stolpen och dra i staketet för att se att de sitter fast innan jag låser fast min cykel där. Det är mer regel än undantag att din cykel blir stulen i Stockholm. Haha, jag inser att jag låter galen och det måste se ännu värre ut när jag står på gatan och sliter i stolpar!